Fördelarna med zonindelade tryckstegringssystem
Lär dig hur zonindelning kan gynna din tryckstegringslösning genom att minska kostnaderna och öka bekvämligheten.
Innan du utformar ett tryckstegringssystem kan det löna sig att överväga för- och nackdelarna med olika tillvägagångssätt.
Den här uppgiften kommer att visa dig en jämförelse mellan enkla tryckstegringssystem och zonindelade system.
Vi kan börja med att titta på det enkla tryckstegringssystemet.
Ett enkelt tryckstegringssystem förser hela byggnaden med tryck genom ett enda stigarrör. Det behövs inga ytterligare tryckstegringspumpar, varken på de övre våningarna eller i källaren, vilket gör det enkla tryckstegringssystemet till den minst utrymmeskrävande lösningen.
Nackdelen med att bara ha ett stigarrör och en tryckstegringssats är att det är mycket svårt att förhindra tryckvariationer. Också med tryckavlastningsventiler installerade på stigarröret kommer trycket oundvikligen att variera. Dessutom är tryckavlastningsventiler besvärliga att ta i drift, dyra att använda och dessutom går mycket energi till spillo då man tar bort tryck som man redan betalar tryckstegringspumpen för att producera.
Dessa problem kan man emellertid undvika helt och hållet med ett zonindelat system. I ett zonindelat system är försörjningssystemet uppdelat på flera zoner, där var och en har sin egen tryckstegringssats. Vi kan använda oss av en 70 meter hög byggnad med 17 våningar som exempel.
För att ta reda på hur många zoner byggnaden ska delas upp i är det första man ska göra att bestämma belastningsprofilen för byggnaden. Beroende på belastningsprofilen kan en tryckstegringssats försörja upp till 6 våningar med tillräckligt tryck utan tryckavlastningsventiler. I detta fall utgår vi från att byggnadens sammanlagda vattenförbrukning ligger på 100 m3/h varför den optimala lösningen här är 3 zoner.
Tryckstegringssats nummer 1 försörjer våning 1 till 6, tryckstegringssats nummer 2 försörjer våning 7 till 13 och tryckstegringssats nummer 3 försörjer våning 14 till 17. Minimitrycket på övervåningen i respektive zon hålls på 1,5-2 bar medan maxtrycket på den lägsta våningen i varje zon aldrig överstiger 4-4,5 bar. Detta betyder att det tillhandahållna vattentrycket ligger inom ett acceptabelt intervall. Vad detta intervall är skiljer sig åt från system till system men rent allmänt kommer denna princip att minska energiförbrukningen och driftskostnaderna.
Detta är dessutom inte de enda fördelarna med zonindelning.
Eftersom alla tryckstegringssatser placeras i källaren krävs inget extra utrymme på de övre våningarna. Det finns inget behov av tryckavlastningsventiler vilket betyder mindre investeringskostnader initialt och lägre driftskostnader eftersom ventilerna är dyra att använda. Systemet blir slutligen mindre sårbart i händelse av pumpfel.
Låt oss avslutningsvis jämföra livscykelkostnaderna för de två systemen, för även om det zonindelade systemet är mer energieffektivt, kräver det att flera stigarrör installeras i byggnaden. Kommer detta att göra den till en ekonomiskt mindre attraktiv lösning?
Svaret är nej. Både begynnelseinvesteringen och energikostnaderna är faktiskt lägre i ett zonindelat system än i ett enkelt tryckstegringssystem. Som diagrammet visar är livscykelkostnaderna för ett zonindelat system under en 20-årsperiod nästan 65 000 euro lägre än för ett enkelt tryckstegringssystem.
Att bestämma sig för att utforma ett tryckstegrings- system som bygger på zonindelning i stället för en enstaka tryckstegringspump medför ett antal fördelar. Inte nog med att ett zonindelat system säkerställer ett konstant vattentryck utan variationer oavsett byggnadens höjd. Det är också en attraktiv lösning med tanke på livscykelkostnaderna.
Kursöversikt
